Båten gick på grund, vi frös i våra fleecekoftor och grillkorvarna fick ätas kalla. Men glassen från Tiraholms glassbar var jättegod och sista halvtimmen hem så var det faktiskt soligt…
Visst är det trist att man får känslan av höst innan sommaren ännu börjat. På landet är det fortfarande flera båtplatser som gapar tomma. Folk har helt enkelt inte brytt sig om att lägga ner sina båtar ännu.
Vägarna omkring sommaridyllen brukar vanligtvis vara fulla av flanörer. Nu är de lika ödsliga och tomma som fritidshusen som dystert ser på medan gräset på gräsmattorna växer sig högre och högre.
Vi beslöt oss tidigt för att trotsa vädret och ge oss ut på en längre båttur. Sjön fick vi ju ha för oss själva.
Tanken var att vi skulle hitta någon lämplig strand att stanna och grilla korv på så snart vår yngste passagerare var klar med sin siesta. Men när alla var vakna och hungriga hade himlen blivit mörkgrå, regnet öste ner och vågorna var stora. Båten gick på grund och allt kändes en smula hopplöst.
Korvarna fick ätas kalla, och sköljas ner med vatten och mariekex.
När vi efter en stunds båtkaos kom fram till Tiraholms fiskodlingar blev allas humör en smula muntrare. Solen tittade fram, vattnet glittrade och barnen skuttade glatt i land och sprang med hoppande steg upp till bassängerna där man kan titta på levande ålar.
Uppe vid restaurangen blev det samling framför glassdisken där 18 smaker från Sia finns på display.
- Jag ska ha den och den och den, skrek barnen upprymt och fyllde glasrutan med fingeravtryck.
Jag och barnen köpte oss varsin glass, medan övriga sällskapet gjorde sin beställning från bardisken.
Tiraholms glassbar erbjuder flera fina uppläggningar som kostar kring femtiolappen. Vi valde dock vanliga bägare. Trettio kronor för tre skopor kostade det.
Cacao, Lemoncurd och Macadamia blev mitt val av kulor. Exceptionellt goda alla tre, måste jag säga. Alla ingår i Sias serie världens glass. Vad jag har förstått är de lite dyrare än standardglassarna, och därför finns de inte tillgängliga hos alla glassförsäljare.
Om jag skulle rangordna glassarna blir Lemoncurd etta. Den får en klockren femma. Precis lagom sur glass, citronsmaken känns äkta, glassen är både krämig och len och de små dragerade marängbitarna är krispiga, söta och överraskande sura i sin kärna. Smaken går också att köpa som strut. Det ska jag göra nästa gång jag tar färjan över till Bolmsö camping.
Cacaoglassen är lika god som den vanliga mjölkchokladglassen från Sia. Det som skiljer är att smaken är vuxnare, djupare och lite mer djärv. Jag brukar vanligtvis inte vara så förtjust i hela kakaobönor, tycker att det mest brukar smaka bark. Men i Cacao får man dem chokladdoppade, och det blir en helt annat upplevelse. Gott! Även denna smak får en femma.
Macadamian var inte så dum den heller. Jag upplevde att den smakade vanilj, späckad med rikligt med stora härliga nötter och söt dulche de leche-sås. Bra att man inte snålat på nötterna. Gjorde sig extra bra ihop med chokladglassen.
Mätta, men en smula frusna, och med famnen full av turistbroschyrer och nyrökt fisk traskade vi en smula motvilligt tillbaka till båten, samtidigt som flera andra lade till vid bryggan. Det var pubkväll på Tiraholm.
Pubkvällarna brukar betyda fullsatt. Då håller restaurangen öppet lite längre, och besökarna serveras livemusik tillsammans med lokala delikatesser som gäddburgare och Bolmenlax.
- Ni bara måste gå dit när det är pubkväll, säger alla upprymt. Än har vi inte varit där. Men den dagen kommer. Och ja, det finns glassdrinkar.
