I sommar kommer den sötsugne nostalgikern bjudas på proustianska minnesresor till den tid som var genom att slicka i sig glass med smak av klassikern nötcrème.

Nötcrème… bara jag smakar på ordet flyttas jag tillbaka till den tid då jag med veckopengen brinnande i fickan cyklade till tokbaksaffären vid Gulf-macken för att där shoppa loss på bugg, sura patroner, tefat, klubbor och…nötcrème.

Jag är inte ensam om dessa minnen. Nötcrèmen firade nyligen 50 år. Det är inte för inte som Filip& Fredrik döpte sin nostalgibok till just Två nötcreme och en moviebox.

Men jag måste erkänna att jag de senaste åren inte inhandlat särskilt många nötcrèmer. Inte en enda om jag skall vara ärlig. Trots att den fortfarande ser exakt lika dan som när jag var liten, och trots att den numera finns i plockgodishyllan ( känns så fel!)

Därför är det nog smart av Printzells att nu samarbeta med Sia och släppa Nötcrème i både strut och skopglassformat. Man blir ju lite sugen.

Så här beskriver Sias egen glass-sommelier Johan Blance nötcrèmeglassen:

”Denna glass känns till sprickgränsen fylld av söt kräm med härlig nötsmak. Kylan i glassen ger själva krämen en krispig och sprakande känsla i munnen. Spridda i krämen finns fina små bitar av nötter som blir till ett fint konsistensmöte med den mjuka gräddglassen.”

Kommer finnas i utvalda glassbarer snart, och i alla glassbarer från och med första juli.

Sött som socker, men utan kalorier och kolhydrater. Sötningsmedlet stevia öppnar för nya möjligheter och samarbeten inom glassbranschen. Sia glass och Engelholms glass har tillsammans tagit fram en ny sockerfri glass.

Det var så sent som den andra december förra året som det växtbaserade sötningsmedlet stevia, E960,  blev godkänt i Sverige, och redan i januari hade Engelholms glass och Sia glass tagit fram en ny sockerfri glass, särskilt lämpad för diabetiker.

Carl Gustav Gudmunsson

– Vi började med sockerfri glass redan 1995, men då fick vi söta med aspartam och acesulfam, och det har ju inte varit så kul att använda, säger Carl Gustav Gudmundsson, vd för Engelholm glass.

Därför blev han glad när han hörde om stevia. Sötningsmedlet utvinns från växten Stevia rebaudiana och odlas traditionellt i Sydamerika. Växten innehåller söta ämnen, steviolglykosider, som är ungefär 300 gånger sötare än vanligt socker.

Trots att sötningsmedlet bara varit godkänt i drygt ett halvår finns det redan i en mängd produkter som saft, glass och läskedrycker. En förklaring till dess popularitet är att det flitigt förespråkas av LCHF-anhängare, en kundgrupp som Engelholms glass sneglat lite på.

– Jag har varit i kontakt med livsmedelsverket för att höra vad det är för regler som gäller för att man ska få märka glassen LCHF, säger Carl Gustav Gudmunsson som hoppas på svar inom snar framtid. Det visade sig endast finnas två på verket som kunde svara på den frågan.

Frågan är om glassen måste innehålla mer fett för att kallas LCHF. Nu innehåller den sockerfria gräddglassen omkring tio procent, något som Carl Gustav Gudmunsson tycker är lagom.

– Det ska vara måttligt med fett, inte för mycket. Den här glassen är främst framställd för diabetiker, säger Carl Gustav Gudmunsson.

Utvecklingen av de sockerfria produkterna har skett i samarbete med Sia glass.

– Vi vet att det finns en efterfrågan på den här sortens produkter, däremot tror vi att försäljningen blir begränsad, så för att få ekonomi i detta har vi valt ett utvecklings- och produktionssamarbete, säger Rolf Frid, vd för Sia glass.

Det är inte första gången de två glassföretagen samarbetar. Fabrikerna ligger inte så långt ifrån varandra på västkusten, och man har mycket att vinna på grannsamverkan.

– Vi samarbetar rätt mycket med Sia, säger Carl Gustav Gudmunsson.

Bland annat tillverkar Engelholms glass sin sandwich i Sia-fabriken eftersom den är bäst på att tillverka sådana, medan Engelholmsfabriken är extra bra på att göra runda pinnglassar.

Längs Västerlånggatan sitter de uppradade i öppna fönster och sprider en doft så härlig att det krävs extrem självbehärskning för att inte förföras. Våffelflickorna är gamla stans främsta fresterskor.

Som en osynlig slöja smyger den sig på mig redan vid Mynttorget. Först märker jag den knappt, men den påverkar mitt undermedvetna. Styr mina steg när jag som i trans kryssar fram mellan gatuartister, vikingahjälmar och kameraförsedda turister.

Ju längre jag går på gatan desto mer intensiv blir den. Doften, den söta underbara doften av nygräddad frasvåffla.

Utanför Café Muren fyller den hela luftrummet. Den tar mig, förför mig, tränger in i mig och väcker begär.

Jag vaknar till och upptäcker att jag inte är ensam om att trollbindas av det heta våffeljärnets aromer.

Runt om mig kryllar det av turister. Gamla, unga, tjocka, smala, tyska, svenska, amerikanska och japanska.

En sak har de alla gemensamt. De bär alla på en glass.

Inte så konstigt kanske. Västerlånggatan är inte bara en av Sveriges turisttäta gågator, utan också en av de glasstätaste. Det är inte många souvenirbutiker mellan varje “Swedish ice cream” skylt.

I fönstren sitter våffelflickor och våffelpojkar, lika söta som strutarna de tillverkar.

Det ser varmt ut.

- Vi byts av, säger Våffelflickan på Café Muren, den första ordentliga glassbar man stöter på om man kommer gående från Slottet och Riksdagshuset.

När jag jobbade i Vasastan och bodde på Söder hände det att jag hoppade över lunchen och istället smet in på Café Muren under min promenad hem.

Men den går bra att äta även om man är solo. När man proppat i sig sista tuggan känner man sig väldigt mätt, lycklig och frusen.

Efter Muren hinner man passera ytterligare en glassbar och ett Seven Eleven innan man kommer fram till Café Kåkbrinken, den glassbar jag minns bäst från min barndom.

Även här tillverkas egna våfflor, men just denna gråmulna dag är det tomt i både fönster och cafélokal till min stora förvåning. Som jag minns det var det alltid kö till Kåkbrinken, även vid ensiffrig temperatur och spöregn.

Doften från Muren har ebbat ut och ersatts av ett stekos från närliggande restauranger.

Trängseln är fortfarande lika stor, men glassarna har försvunnit ur turisternas händer. Nu är det shoppingpåsar som gäller.

En guide tätt följd av en stor hop välnärda, överåriga amerikaner passerar förbi. Genom gamla stans trånga gränder och slingrande stråk får de höra om Stockholms historia.

Nu är de på väg mot Stortorget för att höra om det stora blodbadet.

Guiden berättar om hur det 1520 rann blod nerför Kåkbrinksbacken. Idag rinner det cola ur en övergiven läskburk.

Min färd fortsätter längsmed Västerlånggatan. Och snart smyger den sig på mig igen. Doften. Den tränger undan stekoset. Får mig att vädra som en jakthund som just fått upp ett spår på rådjur.

Doften för mig till Järntorget, Café Järntorget närmare bestämt. Där sitter en gosse och lyssnar på musik medan han skapar Stockholms finaste strutar.

Glassdisken är täckt av dem. Nybakade härliga frasvåfflor som doppats i choklad och sedan prytts med färgglatt strössel.

Smakutbudet är rikligt, man säljer GB’s Carte d’Dor men pushar mest för svenska Lejonet & Björnen som säljs till samma kulpris.

Sneglar mot Våffelpojken. Han bryr sig inte om mig. Är fullt koncentrerad på järnet, våfflorna och musiken.

I pannan vilar en svettdroppe. Bakom molnen skymtar solen fram och horder av glassugna turister stormar in i lokalen. Förmodligen ditledda av doften från pojken och hans våffeljärn.

Inför glassbesök i Gamla stan:

Sommartid har många glassbarer öppet fram till 23.
Om vädret är varmt och soligt, var beredd på kö.
Café Muren profilerar sig som extra gayvänligt. Glassen som säljs är från Sia Glass.
Café Kåkbrinken har Triumf glass som glassleverantör.
Café Järntorget säljer både Carte d’Or och Lejonet & Björnen.
Våffelstrutarna är lika goda på alla ovan nämnda ställen.

Ibland är det inte bara glassen i sig som bjuder på upplevelsen, utan omgivningen och uppläggningen gör minst lika mycket. I Ejas trädgård njuter man av maffig glass till tonerna av rasslet från Halländsk bokskog.  

Ett frö såddes när Jess Nyström sommarjobbade i en glasskiosk på ett Äventyrsland förra sommaren. Efter ett besök på glassparadiset Smultronstället i Söderköping började tanken gro, och lagom till midsommar 2012 hade familjen Nyströms trädgård blommat ut till en glassrestaurang med bordsservering, glassmeny, roliga fat och skålar.

Ejas sexpack - fås i valfria smaker

– Jag blev heltänd på själva glassrestaurang-konceptet. Funderade varför inget liknande fanns på vår hemmaplan… och sen tog det bara fart från där, säger Jess glatt.

Glassen köper hon från Sia i Slöinge, så klart.

– Jag tycker att en glassrestaurang i Halland ska ha halländsk glass, säger hon.

Nu trängs smaker som honung –chèvre med lakrits, plopp och macadamia caramell.

– Vi har tolv till femton olika uppläggningar, berättar Jess.

Glassrätterna som serveras är inspirerade av gården där glassrestaurangen ligger, Granet. Händelser, platser och minnen från förr har fått ge underfundiga namn och oväntade smaksättningar åt olika glassar som alla är en liten upplevelse i sig.

Gullkullen är en till exempel en gul liten dröm av marula-ananas och passionssorbet, med bitar av papaya och mango som ligger dränkta under noisettetopping.  I verkligenheten var det en plats dit mormor Eja (som fått ge namn åt glassparadiset) tog sina barnbarn för att plocka kantareller.

Glass i Eja's trädgård

Förutom den fantasifulla glassmenyn erbjuder Eja’s trädgård också saft och färskbryggt prezzokaffe, serverat i en lantlig och pittoresk miljö.,

Restaurangen ligger i en grön härlig trädgård i utkanten av Åkullas sagolika bokskogar. Inte långt därifrån ligger Öströö slott, fint beläget vid Ottersjöns strand, och med en fårfarm i nära anslutning. I närheten finns också ett B & B och ett yogacentrum dit man kan bege sig för en retreat.

Och vem sa att den svenska landsbygden inte lever?

Eja’s trädgård har öppet 13-19, men tiderna varierar så ett tips är att kolla in facebooksidan innan ni hoppar upp på cykeln, eller ställer in bilens GPS.

Trädgården kan vara svår att hitta, så här är en liten vägbeskrivning:

Från söder: E6 mot norr, sväng av avfart Tvååker, kör genom samhället mot Dagsås, efter Höråsens Växtodling sväng vänster, kör genom Dagsås förbi kyrkan, vid T-korsning vid Dagsås Smedja sväng vänster mot Varberg, sen har ni Eja´s Trädgård på vänster sida mitt i backen.

Från Norr: E6 mot söder, sväng av vid avfart Tvååker, sedan se beskrivning ovan.

 Text: Camilla Grönbladh
Foto: Ejas Trädgård

Sedan årsskiftet har Sia’s försäljning av laktosfri glass ökat med 72 procent. Den Laktos- och glutenfria struten är dessutom slut på lagret, skriver glassmejeriet i ett pressmeddelande.

Över en miljon svenskar är laktosintoleranta. Men det är först på senare år som glasstillverkarna på riktigt fått upp ögonen för målgruppen.

Störst sortiment laktosfri glass har Åhus glass, som även erbjuder superpremium glass i laktosfri tappning.

Hösten 2010 introducerade Sia glass ett antal  laktosfria gräddglassar, och 2011 kom den gluten- och laktosfria struten Putte.

Sedan introduktionen har försäljningskurvan pekat rakt upp. I år har Sias försäljning under första halvåret ökat med 72 procent, jämfört med samma period förra året.

I år lanserades Putte i flerpack, med sex strutar, och den har sålt dubbelt så bra som Sia räknat med, och nu är den slut på lagret.

– Det finns en hel del laktosintoleranta barn och vuxna i Sverige, och det var länge en dröm att kunna erbjuda dem chansen att njuta av äkta svensk gräddglass på glassmejeriet i Slöinge. Vi ville göra en laktosfri gräddglass som blev lika god som den vanliga, och att den säljer så bra är ett kvitto på att vi lyckades, och har inneburit att sortimentet kan växa, säger Rolf Frid, vd för Sia glass

– Fy sjutton, den smakar ju get! Utbrister en av kunderna som just fått smaka på Sias nya glass med smak av honung-chèvre. En glass som kräver tillbehör för att inte klassas som en besvikelse.

I månader har jag gått omkring och suktat efter Sias nya skopglass med smak av pinjenötter, honung och chèvre. Jag älskar verkligen kombinationen. Chèvre är något jag alltid går omkring och är lite småsugen på, jag kan äta det när som helst, och till vad som helst.

Därför var besvikelsen stor när jag äntligen fick provsmaka en kula.

– Fy sjutton, den smakar ju get, sade kvinnan i glasskön när hon fick provsmaka en sked. Efter att själv ha smakat på några tuggor kunde jag inte annat än hålla med.

För getsmaken är dominerande, lite unken och inte särskilt god. Tillsammans med honungens läbbiga konsistens blir det inte annat än ett bottenbetyg. Plus för pinjenötterna. De smakar som pinjenötter brukar smaka.

Jag tog med mig halva kulan hem. Tänkte att den kanske kunde lyftas av att serveras tillsammans med ruccola och rostat bröd, precis som jag oftast brukar servera chèvre.

Och ja, smaken lyftes avsevärt och helt plötsligt blev glassen helt ätbar. Ruccolan fungerade utmärkt, och det rostade brödet gjorde också sitt till. Eftersom glassen var så läbbig att äta ur bägare blev jag förvånad över att smaken kunde lyfta så mycket. Betyget gick genast från en etta till en trea.

Honung-chèvreglass med pinjenötter

Utseende: Fin ljusgul glass med synliga pinjenötter och rikligt med gyllene honung.

Smak: Mindre angenäm, väldigt mycket getsmak. Lagom sötma. Honungen smakar inte så mycket. Pinjenötterna är goda och lyfter den totala smakupplevelsen.

Konsistens: När jag ringlar honung över glass brukar den frysa till och bli mer som seg kola. Här är honungen som gele. Pinjenötterna ger tuggmotstånd utan att vara hårda. Glassen i sig är len och inte isig.

Kommentar: En besvikelse. Stor sådan. Höga förväntningar gjorde att hela upplevelsen blev ett magplask. Läbbig honung, unken ostsmak. Men sötman är välbalanserad, och pinjenötterna goda. Glassen kräver tillbehör som neutraliserar getsmaken. Om jag köper den igen ska det vara för hemmabruk, och då serverat med rostat bröd och ruccola,. Mer som en kul grej, än för god smak.

Betyg: 1/5 om du äter den i bägare, 3/5 med klassiska chèvretillbehör.

Kommer köpa igen? Kanske om den fanns i halvliterspaket.

För några år sedan återuppstod glasscaféet i Sunnaryd i ny skepnad. Nu är Smak & Design en uppskattad samlingspunkt för hela bygden. Här erbjuds läckra glassar och vackra ting.

En sommardag ringde telefonen hos Cissi Magnusson.

 –Vi är elva personer som kommer ikväll, sade en okänd mansröst.

Cissi förstod ingenting.

– Har jag inte kommit till glasscaféet i Sunnaryd? undrade mannen, lika förvånad som Cissi.

Glasscaféet hade då varit stängt i många år, och Cissi och hennes familj hade av en slump fått deras gamla telefonnummer när de flyttade till byn.

– Ett roligt sammanträffande som faktiskt inspirerade mig till att öppna glasscaféet, säger Cissi när hon nu sju år senare står och skopar upp hallonsorbet till en väntande kund.

Genom glasscaféet har Cissi blivit en lokalkändis

Det är femte sommmaren i rad som Sunnaryd Smak & Design håller öppet.

Inne i den ljusa lokalen puttrar kaffebryggaren hemtrevligt och det doftar gott av nygräddade våfflor. Presentartiklar trängs med godsaker, blommor och inredning i romantisk stil.

–En kula lakrits och en med honung-chèvre, säger en av kunderna som står och trängs framför frysdisken.

Cissi tittar upp på honom.

– Är du säker på att du inte vill provsmaka en sked av chèvreglassen först? Den är väldigt speciell i smaken…

Mannen framför disken är modig.

– Äh, lägg den längst upp så kan jag kasta bort den om den inte är god, säger han med ett leende.

Cissi är florist och driver även blomaffären Ett litet hus i Bredaryd

Under sommaren håller Sunnaryd Smak & Design öppet för semesterfirare som sökt sig till Bolmenbygden för båtliv och rekreation. Glasscaféet ligger inte långt från Kårehamn, en plats där segelbåtar trängs med motorbåtar, kanoter, vattenskotrar och de för Bolmen så typiska groggverandorna.

– Det brukar vara ganska lungt när vi öppnar vid lunch, men sen ökar det på under eftermiddagen, berättar Cissi.

Många av kunderna är sommargäster som under sina promenader tittar förbi för en glass,kaffe och lite snack om allt från bygglov till väder, vind och mobiltäckning.

Men det kommer också en hel del långväga kunder, som cyklande holländare eller paddlande tyskar. En del nöjer sig med att fylla på vattenflaskorna, medan andra köper med sig lunchmackor, fiskekort och hembakt fika.

Glassen som säljs kommer från Sia.

– Det kändes mest naturligt, den tillverkas ju här i trakterna och så gillar jag deras miljötänk, säger Cissi.

Sunnaryd ligger på länsgränsen där Jönköping, Kronoberg och Hallads län möts.

Nio smaker rymmer frysdisken. Smakerna varierar från vecka till vecka, men choklad, vanilj och jordgubb finns alltid med.

– Det räcker med nio smaker, annars blir det bara jobbigt att bestämma sig, säger Cissi.

Smarriga glassar från Sunnaryds glassmeny

Förutom bägare och våfflor erbjuds också sex olika glassuppläggningar, där Cola float och Banana split är två av alternativen.

–Vi har också marängsviss, men den är så stor att man nog bör vara några stycken som delar, säger Cissi och skrattar. Det är sällan man ser henne utan ett leende på läpparna.

Bästa platsen att avnjuta glassarna på är i Drömträdgården, en lummig oas som Cissi och hennes sambo Daniel ordnat på innergården. Där finns cafébord för både stora och små. Prynadsgräs och blommor vajar i den svala brisen, på marken växer smultron och längs väggarna klättrar vinrankor.

Juli ut och första veckan i augusti håller Sunnaryds glasscafé öppet varje dag. Sedan blir det några söndagar in på sensommaren, bland annat med populära tipspromenader. Sedan kommer mörkret, hösten och vintern. Butiken blir till en båtbostad, men lagom till våren kommer den åter förvandlas till en romantisk sommarpärla för shopping-, glass- och fikasugna.

Text & foto: Camilla Grönbladh

Hallon-saltlakrits är bäst, Hilda smakar gott, och Knäck är nästan lika bra som dajmstrut. Det blev inga bottenbetyg alls när Glassriket testade glass från SIA.

Just nu befinner jag mig på gränsen till Hallands län, och här ser man Sia-ängeln minst lika ofta som Gb-clownen.

Lika som bär

En kul parantes är att min egen lille ängel är precis lika guldlockig som Sia:s. Något som tyska turister på Bolmsö camping tydligt poängterade genom att peka och fotografera när min son råkade ställa sig vid Sia-skylten.

Efter en stunds beslutsångest framför frysdisken kom vi ut med tre strutar och en pinnglass. Pinnen har namnet Hilda, är täckt med strössel och är en klockren barnfavorit. 

Nötcrèmestruten inhandlades därför att den är ny. Knäckglassen för att jämföra med dajmstruten, och Hallon-saltlakritsstruten eftersom den är rosa.

Ingen av glassarna såg i verkligheten ut som på reklambilderna. Men det hade vi inte förväntat oss heller.  De var närmare avbildningarna än GB:s.
Alla var goda och levde upp till förväntningarna. De små gubbarna på Hilda och Saltlakritsstruten uppskattades av den del av testpanelen de var riktade till.

Hilda

Utseende & Smak: Fin glass med färgglatt strössel som är jämt fördelat över hela struten. Ljusrosa jordgubbsmak som smakar precis lagom sött. Strösslet knastrar härligt när man tuggar. Vuxna testare tycker att glassen i kombination med allt strössel blir en aning för sött.

Kommentar: Jättegod glass, kommer att äta den många gånger. Om man inte äter fort blir den lite rinnig på slutet, och det finns ganska stor risk att man tappar delar av det yttre skalet med strössel.

Betyg: 4/5

Kommer köpa igen? Ja!

Nötcrèmestrut

Utseende & Smak: Ganska nätt glass, fin lite ojämn topp som är täckt av mjölkchoklad. Ljust nougatfärgad glass. För lite choklad/nötcrème i botten. God glass. Nötcrèmesmaken är godare än när man suger i sig kletet i godisform.

Yngste deltagaren, som är en nötcrémesälskare av rang, utsåg denna strut till favorit.

Kommentar: Lagom stor, lagom mycket smak, men i all sin lagomhet ganska intetsägande.

Betyg: 3/5

Kommer köpa igen: Nästa gång, säger en fjärdedel av testpanelen.

Knäckstrut

Utseende & Smak: Ser väldigt mycket ut som en dajmstrut, men mycket finare i formen. Kanske är den lite större? Funderar testpanelen. Själva vaniljglassen är godare än GB-variantens, men GB:s har godare choklad och godare chokladbitar.

Kommentar: God, lite för stor tyckte testets yngsta deltagare. Alldeles för lite choklad i botten vilket blev en besvikelse.

Betyg: 3/5

Kommer köpa igen. Ja, minst lika gärna som dajmstrut.

Hallon-Saltlakritsstrut

Utseende & Smak: Fin rosa glass med svart lakrit. Av den lilla figuren på förpackningen att döma är glassen riktad till barn. Hallonglassen är kanske barnsligt söt i sig, men i kombination med saltlakritsen blir slutresultatet nam-nam.

Kommentar: Även på denna strut är själva botten en besvikelse. Men det gör inget. Glassen är god ändå, gillades mycket av samtliga paneldeltagare. Nästa gång blir det flera ex av denna sort.

Betyg: 5/5

Kommer köpa igen? Absolut.

Båten gick på grund, vi frös i våra fleecekoftor och grillkorvarna fick ätas kalla. Men glassen från Tiraholms glassbar var jättegod och sista halvtimmen hem så var det faktiskt soligt…

Visst är det trist att man får känslan av höst innan sommaren ännu börjat. På landet är det fortfarande flera båtplatser som gapar tomma. Folk har helt enkelt inte brytt sig om att lägga ner sina båtar ännu.

Vägarna omkring sommaridyllen brukar vanligtvis vara fulla av flanörer. Nu är de lika ödsliga och tomma som fritidshusen som dystert ser på medan gräset på gräsmattorna växer sig högre och högre.

Vi beslöt oss tidigt för att trotsa vädret och ge oss ut på en längre båttur. Sjön fick vi ju ha för oss själva.

Tanken var att vi skulle hitta någon lämplig strand att stanna och grilla korv på så snart vår yngste passagerare var klar med sin siesta. Men när alla var vakna och hungriga hade himlen blivit mörkgrå, regnet öste ner och vågorna var stora. Båten gick på grund och allt kändes en smula hopplöst.

Korvarna fick ätas kalla, och sköljas ner med vatten och mariekex.

När vi efter en stunds båtkaos kom fram till Tiraholms fiskodlingar blev allas humör en smula muntrare. Solen tittade fram, vattnet glittrade och barnen skuttade glatt i land och sprang med hoppande steg upp till bassängerna där man kan titta på levande ålar.

Uppe vid restaurangen blev det samling framför glassdisken där 18 smaker från Sia finns på display.

­- Jag ska ha den och den och den, skrek barnen upprymt och fyllde glasrutan med fingeravtryck.

Jag och barnen köpte oss varsin glass, medan övriga sällskapet gjorde sin beställning från bardisken.

Tiraholms glassbar erbjuder flera fina uppläggningar som kostar kring femtiolappen. Vi valde dock vanliga bägare. Trettio kronor för tre skopor kostade det.

Cacao,  Lemoncurd och Macadamia blev mitt val av kulor. Exceptionellt goda alla tre, måste jag säga. Alla ingår i Sias serie världens glass. Vad jag har förstått är de lite dyrare än standardglassarna, och därför finns de inte tillgängliga hos alla glassförsäljare.

Om jag skulle rangordna glassarna blir Lemoncurd etta. Den får en klockren femma. Precis lagom sur glass, citronsmaken känns äkta, glassen är både krämig och len och de små dragerade marängbitarna är krispiga, söta och överraskande sura i sin kärna. Smaken går också att köpa som strut. Det ska jag göra nästa gång jag tar färjan över till Bolmsö camping.

Cacaoglassen är lika god som den vanliga mjölkchokladglassen från Sia. Det som skiljer är att smaken är vuxnare, djupare och lite mer djärv. Jag brukar vanligtvis inte vara så förtjust i hela kakaobönor, tycker att det mest brukar smaka bark. Men i Cacao får man dem chokladdoppade, och det blir en helt annat upplevelse. Gott! Även denna smak får en femma.

Macadamian var inte så dum den heller. Jag upplevde att den smakade vanilj, späckad med rikligt  med stora härliga nötter och söt dulche de leche-sås. Bra att man inte snålat på nötterna. Gjorde sig extra bra ihop med chokladglassen.

Mätta, men en smula frusna, och med famnen full av turistbroschyrer och nyrökt fisk traskade vi en smula motvilligt tillbaka till båten, samtidigt som flera andra lade till vid bryggan. Det var pubkväll på Tiraholm.

Pubkvällarna brukar betyda fullsatt. Då håller restaurangen öppet lite längre, och besökarna serveras livemusik tillsammans med lokala delikatesser som gäddburgare och Bolmenlax.

- Ni bara måste gå dit när det är pubkväll, säger alla upprymt. Än har vi inte varit där. Men den dagen kommer. Och ja, det finns glassdrinkar.

Den usla sommaren gör att glassen förblir orörd i frysdiskarna. Försäljningen har minskat med upp till tjugo procent, och alla lager håller på att bli fulla. Snart kommer glassrean.

­– Säljer man inte slut så går man in i det för stora lagret på hösten och då får man anpassa höstproduktionen och organisationen därefter. Det leder ju till ganska mycket prissänkningar för att sälja ut lagret, sade Per Stenström, ordförande för Svenska Glasstillverkarföreningen i en intervju med Sveriges Radio tidigare i sommar.

– Juni månad i år var ju ingen bra månad. Där har man tappat mellan 15 och 17 procent. Jag vet inte den exakta siffran men det ligger där någonstans, sade Per Stenström.

Då hoppades man att juli skulle bjuda på bättre väder än maj och juni. Trots att vädret bättrat sig lite de senaste dagarna så är facit för juli ändå ganska dystert för glasstillverkare och glassförsäljare.

– Det är en bedrövlig sommar rent ut sagt, säger Per-Olof Holst, platschef på Åse Glass i Trollhättan, till Sveriges radio väst. Han berättar att en hel del av all glass som tillverkas åker direkt till lagret, istället för ut till butikernas frysboxar.

Vanligtvis brukar Åse glass vara tämligen opåverkad av väderförhållandena eftersom man producerar hushållsförpackningar, en kategori som inte är lika väderkänslig som styckglassar. Men i år har all glasskonsumtion minskat.

– Jämför man försäljningen det första halvåret 2012 med första halvåret förra året så har vi tappat ungefär 9 procent, säger han. Vi vill inte bromsa produktionen för mycket nu eftersom vi inte vet hur framtiden ser ut eller om försäljningen helt plötsligt går upp i slutet av juli och augusti, säger Martin Hesselgren, marknadschef på Triumfglass till Sveriges radio.

Sveriges radio har även varit i kontakt med Rättviks glass, som hittills märkt av en tioprocentig nedgång.

– Vi har funnits så pass länge så vi klarar av en sådan här sommar. Men kanske inte två-tre sådana, säger vd Henryk Nouvel som startade Rättviks glass för tio år sedan.

Glassriket har noterat att glassrean påbörjats redan nu. I flera butiker har vi sett GB:s tvåliterförpackningar säljas ut för 10-15 kronor, och halvlitersförpackningarna har kostat kring femkronan. Andra glassmärken har dock inte börjat rea ut sina förpackningar ännu.

Hösten är på gång, men det betyder inte att glassäsongen är över. Både Sia och Triumf glass presenterar nu nya smaker som passar bra till höstmys framför öppen brasa.

Sia fortsätter att samarbeta med andra varumärken. I våras var det nötcrème från Prinzells som fick smaksätta gräddglassen. Nu gör man sorbet på äppelcider från Kiviks musteri.

Sorbeten kommer att säljas i halvlitersförpackningar och premiären sker på Kiviks marknad 29-30 september.

Tror att cidersorbeten kommer passa utmärkt som bas till en frisk champagnefloat.

Triumfglass kör med lite mer udda smaksättningar inför hösten. Vad sägs om kolaglass med salta mandlar och vaniljglass med chili och saltlakrits. Tror att många kommer tveka lite framför frysdisken. Jag ser extra mycket fram emot de salta mandlarna. Kommer i butik från första oktober.

Pepparkaksglass i mustig glöggreduktion låter så gott att jag inte kan motstå att publicera en blänkare om Sias nya pepparkaksglass som snart dyker upp i frysdisken.  

Jag kommer så klart själv att framöver bjussa på lite juliga glassrecept. Men det känns liiite för tidigt ännu, även om butikerna tycks ha en annan uppfattning. Tre månader kvar till jul och redan börjar det smygas fram tomtar och adventsljusstakar. Va??

Jag fantiserar dock om saffransglass med lussecruble, apelsinglass med touch av nejlika, glöggsorbet, ginger cookie dough och annat smarrigt.  Kanske det även blir äventyrligheter som grönmögelglass… Måste ju få experimentera lite!

Får se vad det blir. Tills vidare nöjer jag mig att presentera ett recept skapat av Sia. Kan inte låta bli när de skickar med så fina pressbilder. Dessutom tror jag att det är fantastiskt gott. Redan här kommer grönmöglet in – som strössel på glassen.

Kunde inte låta bli att publicera detta recept eftersom jag tycker pressbilderna Sias marknadsavdelning producerat är så fina.

Receptet är saxat från Sias hemsida. En annan glassås jag tror fungerar bra i sammanhanget är min rödvinssås. Bygger på samma princip – reducera till trögflytande.  

Pepparkaksglass med glögg och ädelost
1 flaska lättvinsglögg, 75 cl
2 dl socker
Ädelost
Pepparkakor
Pepparkaksglass

Gör så här:
Spara 5 cl av glöggen, häll resten i en kastrull tillsammans med sockret. Reducera glöggen (till trögflytande). Slå på sista 5 cl glöggen, och ställ av från plattan. Häll lite reducerad glögg i ett glas, lägg på en kula Pepparkaksglass och slå lite till av glöggen på kulan. Smula ädelosten och pepparkakan ovanpå

Sias äppelcidersorbet lanserades på Kiviks marknad. Vi skyndar på och gör ett test innan hösten är helt passé. Testpanelen är kluven – smaken uppskattas men konsistensen känns sådär.

Jag vet att hösten är förbi och julen står och bankar på dörren, men i vår trädgård ligger det fortfarande kvar en massa äpplen som vi inte tagit hand om (så mycket för min uppmaning att rädda fallfrukten) så äppelcidersorbet känns fortfarande liiite i tiden.

Sorbeten har tagits fram av Sia i samarbete med Kiviks musteri. Resultatet är gott, men jag kan liksom inte förstå varför konsistensen är så… klibbig, eller seg. Den ser inte så aptitlig ut med sina bubbelhål och ljusgula färg.

Eftersom sorbeten innehåller en liten mängd alkohol har jag bara låtit vuxna personer provsmaka denna kalla skapelse. En var tveksam och tyckte den var sådär. Hon nöjde sig med ett par skedar. En annan gav full pott och frågade om han fick äta upp allt som fanns kvar i burken.

Själv är jag förtjust i alla former av alkoglass (konstigt eftersom jag inte är någon vin- sprit- eller öldrickare) och tycker att Sia lyckats bra med smaken på detta experiment. Extra god blev sorbeten när den serverades som float i lite cider.

Glasstest: SIA Äppelcidersorbet

Utseende: Glassen är ljust blekgul och full med små bubblor och håligheter. Den ser lite gammal och ihopsjunken ut på något sätt.

Konsistens: Udda. Inte som vanlig sorbet, inte som glass utan som ett lite segt mellanting. Men den känns bra på tungan.

Smak: God, frisk och härlig mustsmak. Lite unken, tyckte en i testpanelen, jättegod! Tyckte en annan.

Kommentar: Vuxen. Den här sorbeten är bäst i sällskap av mousserande dryck. Känns lite festlig. Bör serveras i ett högt glas. Passar både som dessert och fördrink.

Betyg: 3,5/5

Kommer köpa igen: Kanske till våren, om den finns kvar.